Blir till att åka hem ikväll, måste hem till tjejerna, de har vart själva sen i söndags kväll. De klarar sig iofs de här dagarna, men saknar dem också och de brukar inte få vara själva mer än två nätter i vanliga fall. Men nu blev det lite ändrat.

Träffat brorsan nu, var där igår. Blev som hastigast, för de var hos Majsans bror och åt middag. Så blev bara en snabbträff och för att lämna över mammas bärbara data så de kunde kolla på Majsans sidor på internet och meddela de vänner hon har där också om att hon tyvärr har gått bort. Var skönt att få träffa brorsan, kändes bra också trots det som vart mellan oss i December.

Önskar verkligen jag kunde göra något för att göra det enklare för honom om dagarna.

Finns här för honom hela tiden iaf och stöttar honom så gott jag kan.

Nej nu ska jag äta lite frukost och se när det blir till att väcka Raul...eller jag gör det inte Charlie får göra det hihi

En av de bästa var du..nej var är fel ord!

Du ÄR en av de bästa,

även om du nu är våran underbara ängel som vakar över oss.

Finns ingen som du!

Trots att vi inte alltid höll sams

eller tyckte likadant

så fanns du där för mig hela tiden.

Du brydde dig om mig

och ställde upp oavsett vad det gällde.

Jag brydde mig om dig också

fanns där för dig med,

men hann aldrig säga det till dig på nytt

innan det var för sent

Jag gav dig flera gånger ett löfte,

jag lovar att hålla det!

Dag som natt,

i tid och otid

ska jag stötta Niclas, Johnny och Max.

Om jag så behöver bosätta mig utanför deras dörr,

så lovar jag dig att det är ett löfte jag kommer att hålla!

Jag saknar dig så,

det gör så ont av saknaden.

Men jag vet att du finns här,

du finns vid min sida,

vid allas sida och hjälper oss.

Du vakar över oss,

dag som natt

och ler mot oss.

Den vackraste av dem alla,

det är du det,

den vackraste ängeln av dem alla.

Du är otroligt saknad och älskad Majsan!

 R.I.P

Den här dagen har vart lugn, vi har mest tagit det lugnt. Pratat, spelat på datan och mest tagit det lugnt idag.

Känns ännu overkligt och ofattbart, men det går framåt iaf. Chocken har lagt sig mer idag än igår också.

Nej ska kolla lite på tv eller läsa nu för sen är det väl dags att försöka sova snart tror jag.

Vi hörs imorgon

Värsta chocken har lagt sig nu, men det känns fortfarande väldigt konstigt, ofattbart och overkligt. Förstår inte riktigt vad det är som hänt.

Igår 22.47 ringde mamma till mig på mobilen och grät som bara den i telefonen. Hon ringde för att berätta att min svägerska hade dött. Efter flera års värk och ont i kroppen pga sjukdom/sjukdomar, så fick hon stilla somna in i sömnen. Men hon var på TOK för ung för att lämna oss nu!

Hon hade stor del av sitt liv framför sig fortfarande! Få se sina söner gifta sig, få barn, flytta hemifrån, att få bli gammal med den hon älskar.

Ja det var mycket hon hade framför sig här i livet, men tyvärr så orkade inte hennes kropp mera. Hon somnade in då hon låg och sov.

 Det är så ofattbart, overkligt och chockerande att hon lämnat oss nu.

Marie - Louise "Majsan" Kohlmann

du var en underbar person,

som brydde dig om alla andra.

Du var så omtänksam mot oss alla,

även om vi inte alltid tyckte som dig,

var sams eller visade att vi brydde oss om dig.

Även om vi hade bråkat och sagt hemska saker till varandra

så brydde jag mig alltid om dig

och ville att du skulle må bra.

Älskade dig för den person du var!

Den glädje, värme, lycka och kärlek du gav

var oändligt stor,

den tog aldrig slut hos dig.

Du gav och gav till alla,

visade hur mycket du brydde dig om en,

även om vi inte hade tjafsat eller bråkat dagarna innan.

Du berättade att du var sjuk och hade ont,

men att det skulle vara såhär illa

och att du skulle tas ifrån oss nu

det trodde jag aldrig.

Trodde du skulle få vara hos oss några år till,

inte några heller utan måååånga år till.

Önskar jag hade visat att jag brydde mig om dig

oftare än jag gjorde.

Att jag hade följt med mamma och pappa

på juldagen då de skulle till er.

Eller att jag ringde eller skickade det där sms't

jag hade tänkt göra på nyårsafton.

Varför gjorde jag det aldrig?

Gång på gång gick det i huvudet på mig,

men jag slog ifrån pga ett dumt bråk

som skett tidigare i månaden.

Sista gången jag träffade dig var i Oktober,

ute i stugan,

du kom med roser till mamma.

Du sa att det var kärleksveckan,

att man skulle visa lite extra de man älskade

att man gjorde det.

Du var så glad den dagen,

såg så levande ut som du pratat om att du ville känna dig

då du inte hade någon smärta i kroppen.

Önskar verkligen jag kunnat göra något för dig,

så du slapp all den värk du burit med dig,

för att underlätta din vardag.

Jag tog för givet hur mycket tid vi hade,

trodde vi hade lång tid kvar ihop,

men all tid vi fick var tre - tre halvt år tillsammans.

Önskar verkligen att vi hade fått mer tid än så tillsammans!

Där du är nu har du det bra,

ingen smärta, värk

eller sjukdom som bråkar med dig.

Helt fri från det är du,

lika glad som då du fanns hos oss också,

lika full av kärlek, omtanke, värme och lycka.

Vi lider alla av din bortgång,

ingen förstår riktigt vad som hänt.

Det känns så overkligt och ofattbart

att du lämnat oss.

Dina barn, man, mamma, bror -

- ja alla är så ledsna.

Önskar jag kunde göra något för alla,

för att göra det lättare,

det går inte,

allt är tungt och tar sin egen tid att bearbeta.

Men alla de fina minnena vi har av dig dinns med oss,

det kommer vara tungt ett tag.

Men tids nog kommer det vara alla de fina minnena,

som styr våra tankar då vi tänker på dig.

Är så arg och ledsen

över att det slutade som det gjorde,

ville verkligen att du skulle få vara frisk,

få leva och se dina barn växa upp,

flytta hemifrån, 

få barn - dina barnbarn,

gifta sig.

Att du fick bli gammal med min bror

och titta tillbaka på livet med glimten i ögat

som du alltid hade.

Du är saknad och älskad Majsan!

R.I.P

R.I.P

Du kommer alltid vara älskad och saknad!

Det är ofattbart och overkligt

att du har lämnat oss.

Man vill bara att du ska komma in genom dörren

och säga att det var ett dumt skämt

eller vad som helst för att bryta tystnaden.

R.I.P

Och nu då?

Vad händer nu?

Känner mig så tom inombords.

Vet varken ut eller in,

vad jag ska säga eller skriva.

Förstår inte,

det känns så ofattbart.

Bilden - VÄRLDENS BÄSTA PAPPA

Funderar på att göra en hemsida..men vet inte riktigt vad jag ska ha med på den..hmm

Funderar om jag inte ska göra en sida om mig, familjen, djuren, recept, mina bilder och lite såna saker och koppla bloggen dit..eller om jag raderar denna blogg och startar en ny där. Hmm jag vet inte..vi får se vad det blir av det hela.

Nu ska jag städa vidare, för det blir till att baka sen för imorgon kommer mina underbara goa syster och ängel Jessey till oss :) Saknat henne massor, var länge sen vi träffade henne nu :(

Ska bli så k ul så att spendera hela dagen med henne imorgon och kanske en del av söndagen. Inte bestämt om hon ska sova kvar ännu nämligen, vi får se.

varför måste folk tjata o ALDRIG kan lyssna?